Har nu skickat mitt manus till fem olika förlag och fått svar. De flesta helt standardiserade; ”Tack för ditt förtroende … passar inte in i vår utgivning …” Några få lade ut texten lite mer.
Efter de första tankarna om hur värdelös jag är på att skriva började jag inse att jag nog inte skulle gett ut den själv heller. En okänd person som skriver en berättelse om en man i någon typ av livskris. Kanske är den värd att läsa, men hur många exemplar måste man inte sälja för att det ska vara värt risken? Och vad är sannolikheten att den okände Jörgen Stattin säljer så många? Vad är sannolikheten för en uppföljare, eller att han skriver något mer? Det är ju inte direkt en spänningsroman eller karaktärer man kan bygga på i uppföljare. Nä, jag skulle nog inte gett ut den.
Eller är det bara en försvarsmekanism från min sida att tänka så eftersom ingen ville ge ut. Jag lever i alla fall på en bekants omdöme, ”Det är bättre än Camilla Läckberg, men sämre än Nesser” Det räcker för mig.
Däremot har en annan tanke börjat slå rot. Jag har ju skrivit några noveller som jag egentligen är mer nöjd med. Tänk om jag skulle fortsätta med det? Inte som en plan, utan mer när andan faller på. Tänk om jag skulle försöka ge ut dem någon gång? Har iofs läst att Novellsamlingar inte säljer, att man inte gärna ger ut sådana. Men jag kanske kan ge ut själv? Om jag tycker de är bra…
